 Älskar juni månad. Nu blommar allt som bäst och grönskan är fräsch. Inga höga och nakna ben här inte. Man behöver inte göra något för att trädgården ska se välskött ut. Det sköter naturen om alldeles själv.
Mina favoriter är nävor och aklejor och de är verkligen som finast nu. De är helt översållade av blommor i olika blå nyanser, rosa och vitt – och i purpursvart.
De flesta aklejor frösår sig ordentligt och ‘Nora Barlow’ hittar jag lite överallt i trädgården. ‘Black Barlow’ och ‘Blue Barlow’ håller sig på plats, än så länge i alla fall. Jag har inte haft dem så länge. Samma sak med den svarta Aquilegia atrata. Den står troget på samma ställe varje år. Det vore kul om den överraskar mig och dyker upp på något oväntat ställe.
Flera av nävorna har jag köpt på utlandsresor, framför allt i England. Nya växter är de bästa souvenirer jag kan tänka mig. Då har jag med sig ett minne från en trevlig resa och blir påmind varje gång jag ser växten i full blom. Jag reser alltid med en rulle med plastpåsar i väskan ifall jag hittar något spännande, men bara när jag besöker ett annat EU-land.
Aquilegia ‘Blue Barlow’ tillsammans med midsommarblomster
Aquilegia ‘Nora Barlow’ och nedan är tre nävor – Geranium ‘Beth Chatto’, ‘Southcomb Star’ och ‘Sirak’
  
 Något måste ha hänt med hyacinterna jag planterade i Vuojat i höstas. I vanliga fall brukar de vara så där svulstiga och rakryggade att de blir lite för mycket i rabatten. De här däremot ser ut som multiflora-hyacinter, sådana där som man medvetet skadar för att de ska få så många blomstänglar som möjligt. Kan det vara så att naturen på egen hand skadat lökarna så att de blev så här fina?
Fram för mer hyacinter och andra lökväxter i lappmarken. Vad gör det att de blommar först nu? I fjällregionen blir vårlökarna mycket mer kompakta än på andra håll. Det bästa av allt är ju att man får behålla dem. Här finns inga rådjur som tuggar i sig allt de ser. Inte ens skogsharen har hittat hit än.
 Pralin gjorde tv-debut i Förkväll. Nog för att jag vet att stressade katter hårar men att de kan fälla såååå mycket hade jag inte räknat med. Hon kommer att lämna ett svårutplånligt spår efter sig i veckor.
http://www.tv4play.se/noje_och_humor/forkvall?videoId=1.1656233
 Uj vad det regnat och åskat idag. Vita flingor, stora som lapphandskar, singlar ner. Men nu är det inte snö utan plommonträdets kronblad som faller och lägger sig på gräsmattan och i alla blomlådor och fågelbad.
Trädgården är alldeles dränkt, men på ett fräscht och mättat sätt. De första vårlökarna har kroknat sedan länge. Nu står senblommande tulpaner i knopp, snart redo att slå ut. De som är kvar efter rådjurens härjningar…
Värre är det med grannens björk. Den klarade inte ovädret. Det bara small till och sedan låg den tvärs över vägen. Alla bilar, men också bussen som går här utanför, har fått backa och ta en annan väg. Snart är brandkåren här och ska ta bort den. Det tog inte många minuter. Nu syns inga spår längre.
Hoppas mina björkar får stå i många år. Det skulle bli väldigt tomt utan de ståtliga björkarna, en i varje hörn.
Varför ska allt gå så fort. Kan man inte stanna tiden nu. Det var ju inte många dagar sedan gräsmattan var vitpudrad av vitsippor. Nu står de kuvade med vissna blommor. Istället har gullvivorna tagit över och blommar som bäst nu.
För inte alls många år sedan hade jag bara några ensamma gullvivor som hittat hit alldeles av sig själva. På nolltid har de spritt sig så de finns överallt i gräsmattan och i rabattarna. Snacka om tacksamt ogräs!
Nu börjar uteätarsäsongen. Varje dag, när vädret tillåter, äter jag lunch på balkongen. Katterna älskar att göra mig sällskap. De njuter verkligen av solen och brukar tumla runt på betonggolvet, om de inte sitter på solsängen och spanar på fåglarna i äppelträden.
Än dröjer det innan mina vilda pelargoner och annat smått och gott från södra Afrika får flytta ut i friska luften. Allt som finns där nu är en massa penséer i olika aprikos-kräm-rosa nyanser. Som tur är sitter blomlådorna för högt upp för att vara i riskzonen för tuggande katter.
Men till sommaren kommer balkongen att vara fylld av läckerheter i kruka. Och katterna är i himmelriket. Godast av alla är Tulbaghia som i Sydafrika kallas “wild garlic”. Inte visste jag att katter gillar löksmak.
Idag har jag krypit runt på min gräsmatta för att få bilder på vårblommor. Jodå, så här ser min gräsmatta ut, i alla fall fläckvis. Jag är noga med att inte gödsla och att sippor och andra vårblommor får vissna ner innan gräset klipps första gången.
Annat som blommar i gräsmattan är rysk blåstjärna, vårstjärna och nunneört. Gullvivorna är på gång. Nere i bladrosetten står hukande knoppar och bara väntar.
Det är nu en enda lång fotosäsong börjar. Nu ska nya bilder tas, inte alltid på nya växter, men med andra vinklar.
Bilder har ett bäst före-datum och jag måste hela tiden ta nya för tidningar och böcker. Den som tror att frilansare kan vara ledig hela sommaren bedrar sig. Det är ju då alla trädgårdar är som finast. Men familjen är luttrad och vet att vi inte kan åka någonstans utan att jag har kameran med mig… Och de får vänta…
Ett besök i Holland har botat den värsta trädgårdsabstinensen. Nu blommar det som värst där nere, och jag har fått möjlighet att vara på plats och se alltihopa. Efter fyra dagar bland blommande vårlökar känner jag mig alldeles vårrusig. Hemma i trädgården tittar bara små gröna bladtoppar upp bland fjolårets vissna växter. Kan det inte växa – nu!!
När jag var i Keukenhof för mer än tio år sedan stod alla vårlökarna på parad, till synes utan hänsyn till att färgerna skulle se fina ut tillsammans. Kul att se hur mycket som hänt. Nu blandas alla möjliga lökar i olika färger i samma plantering, också med perenner och andra växter som är fina nu. Färgskalan kan vara allt från tutti frutti till milda jordiga färger.
Kan inte låta bli att visa toan på hotellet. Glaskuren är inne i rummet mellan dörr och säng. Snacka om “spejsat”. Samma sak med duschen. Det krävdes en manual för att få den att funka.
Min nya bok 100 pioner är här!! Så nu är det bara att börja drömma om försommarvärme, lummig grönska och doftande pioner. Visst kan det kännas avlägset men snart är vi där.
Att göra en bok om pioner är hur tacksamt som helst. Få växter har så maffiga blommor som också gör sig bra på bild. Snacka om fotogeniska. Mellan bokens pärmar ryms mer än 100 olika sorter. Det svåra var inte att få ihop 100 olika pioner utan att välja vilka som skulle få vara med i boken.
Häftigt att en sådan finsmakarväxt kan vara så robust och tålig. Det finns ju pioner för alla trädgårdar och för HELA Sverige. De nordligaste pionerna plåtades i Karatsudden, väster om Jokkmokk, och de sydligaste på marknaden i Nice. Och så i England förstås, var annars. Flera nya sorter hittade jag på Chelsea Flower Show.
 Idag var det dags för första fikat ute i det fria. Inget är så gott som kaffe när man varit ute en stund.
Nu är våren här på allvar och det droppar från taken. Lika bra att ladda nu. Nästa vecka är det trädgårdsmässa i Älvsjö och då kommer jag att få en överdos av blommor.
I höstas planterade jag en massa vårlökar för att testa i fjällregionen. Det finns ju inga uppgifter i böckerna så då får jag testa själv. Men än dröjer det innan de blommar. Först måste den där metern med snö smälta bort, men fortsätter takdroppet i den här takten går det undan.
|
|