Nu på morgonen gick jag ut för att gräva men övergick snabbt till att plåta. Fick en aha-upplevelse när det doftande fläderblomssaft på en plats där det inte finns någon fläder, trodde jag. Men det finns det fast en sådan där förädlad purpurbladig fläder med rosa blommor – Sambucus nigra ‘Black Lace’. Många förädlade sorter tappar sina ursprungliga egenskaper och fördomsfull som jag är tänkte inte på den som fläder. Älskar att ha fel.

Trädgården är under ett tak av äppelträd. Lite vildvuxna och försummade kanske men de ger så mycket frukt att det räcker för halva kommunen.

Nävor kan jag inte få för mycket av. Här blommar ‘Orion’ och ‘Southcombe Star’. I bakgrunden skymtar bäcktistel Cirsium rivulare ‘Atropurpureum’.

Stäpplök Allium christophii är kanske inte världens härdigaste men blomningen är så läcker att jag mer än gärna planterar nya varje höst.

Nu börjar avenbokshäcken bli tät och fin. Ett perfekt vägg som insynsskydd mot gatan.

Såg ‘Rapsody in Blue’ i England och kunde inte låta bli att köpa den när jag besökte Löta tidigare i sommar. Skön färg!

Dagliljan Hemerocallis ‘Kwanzo Variegata’ blommar med gulorange blommor, men den har aldrig blommat eftersom den står för mörkt. Det gör inget. Bladen är det finaste.

Hmm, var kom den här rosen ifrån…? Visst minns jag att jag planterade en ‘Venusta Pendula’ vid Ringstadträdet för ett antal år sedan, men den har aldrig visat sig så här vacker förut.

För att behålla originalkänslan i trädgården har jag medvetet sparat de ojämna betongplattorna på grusgångens mitt. Jag gillar dem verkligen.

Det där med att beskära äppelträd har jag rationaliserat bort. Tar bara bort det som växer tokfel. Visst har ‘Transparente Blanche’ blivit lite väl stort men det är ett RIKTIGT träd. Allt för många träd sågas ner från gamla områden. Det tar inte många minuter att ta ner ett träd men att få det att bli så här stort tar 70 år.

Mer mattram.

När midsommarblomstret blommar är naturen helt sanslöst vacker. Igår när jag passerade Harads i Norrbottens inland kunde jag inte slita blicken från vägrenen. Där blommade massor av midsommarblomster i olika nyanser av rosalila och vitt i sällskap med hundkex. En och annan normallilablå fanns också men inte så många. Engelsmännen har en annan inställning. De förädlar fram namnsorter medan vi tycker att det är lite av ett ogräs. Orättvist tycker jag. För ett par år sedan såg jag en namnsort som heter ‘Baker’s Pink’. Otroligt vacker!! När jag tittar på nävorna i vägrenen i Harads är skillnaden minimal. De har bägge samma rosaton i knopparna. I norr är det nämligen vanligt med ljusa midsommarblomster. Tycker det blir extra läckert när man har hela färgskalan från vitt till blålila på ett och samma ställe. Precis så är det i Harads. Ett annat ställe där jag sett många rosa midsommarblomster är norra Uppland, i närheten av Billudden.

Så här ser ‘Baker’s Pink’ ut, nästan som Harads-nävorna. Den här bilden har jag tagit i en engelsk trädgård.

Rosalila midsommarblomster från Billudden, den rullstensås som löper rakt ut i havet strax söder om Gävle. Där växer den i lövlunden i skuggan av träden.

Och så här ser det vita midsommarblomstret ut som blommar i Fjällträdgården i Jokkmokk, den botaniska trädgård som är kopplad till museet Ajtte. Lite mindre blommor och aningen mer rundade kronblad.

Egentligen är det inget större fel på vårt vanliga midsommarblomster. Den är bara vanlig och det som är vanligt blundar vi ofta för. De här blommade i Vittersjö fäbodar utanför Ockelbo. Jag tycker det är fint att ha fullt av dem i trädgårdens lurvigare delar där det inte gör något om de frösår sig och hamnar lite fel. För frösår sig de gör de gärna särskilt om jorden är lite tyngre och kväverik.

På årets Chelsea Flower Show var det ängsblommmor som gällde. Här blommar vilda växter under sirliga björkar. En och annan odlad växt har också smugit sig in som rosa hundkex. Hög igenkänningsfaktor. Det ser nästan ut som om de varit i Sverige och hämtat en naturtomt.

Läckert med det mörkbladiga hundkexet Anthriscus ‘Raven’s Wing’ under bronsfärgade stammar. Helt magiskt.

En odlad variant av ängsplantering med bäcktisteln Cirsium rivulare ‘Atropurpureum’ tillsammans med vit krollilja och stor ormrot. Gillar att planteringen är som inbäddad i ett sirligt gräs.

Men allt var inte vilt. Den här trädgården är faktiskt den jag minns bäst. Läckert med alla bronsfärgade växter som harmonierar med den bruna träet.

I gårdagens program fick jag besök av Trädgårdstoppens team. När jag flyttade till Vuojat för fem år sedan hade jag minsann inte tänkt mig någon trädgård. Ingen trädgård i världen kan ju konkurrera med det omgivande landskapet. Jag skulle ju ända vara här för att fiska, plocka hjortron och allt det där andra man gör i naturen… Inte kunde jag hålla fingrarna i styr. Först blev det en gräslöksplanta och ett par fjällsippor. Sedan några rosor. Och när man ändå är igång som kan man ju odla lite grönsaker. Om jag känner mig själv rätt så kommer det inte att sluta med de här tjugo kvadratmetrarna odlingslott. Vi har redan grävt ett jordgubbsland och har planer på ett potatisland och lite mer rosodling (för att testa nya rosor). Om ni inte såg avsnitt fyra av trädgårdstoppen så finns länken här:

http://www.tv8play.se/play/266409/

Nu pågår Trädgårdstoppen för fullt. Alla trädgårdsälskare kan bänka sig varje söndag kl 19.00 i TV8. I år är Peter Englander ensam programledare och jag är en av tre jurymedlemmar som ska utse vilken av alla 20 trädgårdar som är den vackraste den här säsongen. De andra två är Maria Andersson och Hannu Sarenström. Vilket hederuppdrag!! Tänk att OTW åkte ända upp till Vuojat i Jokkmokksfjällen för att kunna visa var jag håller till någonstans. Har du missat gå in på tv8play för att titta på tidigare avsnitt.