 Tänk att en sån liten krabat kan vara så stursk. Sorkar och möss springer och gömmer sig men inte fjällämmeln. Den gör precis tvärtom. Den gallskriker hotfullt så du kan knappast missa den. I stället för att gömma sig i första bästa hål går den till attack, och hugger i stöveln, i kameran eller vad den får tag i. Snacka om dådkraft – eller kanske bristande självinsikt…
I år verkar det vara något av ett lämmelår. De finns inte bara på hög höjd, på fjället, utan också lite längre ner. Jag blir alltid lika glad när jag stöter på dem, för det är glest mellan gångerna.
 Inte trodde jag att det skulle bli petunior som skulle följa med mig hem från Nordiska trädgårdar. Fick med mig några pluggplantor av ‘Magical Black Velvet’ som nu står på mitt skrivbord. En pluggplanta i varsin kruka.
De kommer snart att få flytta ut i det svala garaget, under växtlampor, i väntan på försommar.
Petunians stora blommor och lite mjuka växtsätt gör att de inte riktigt är rustade för blåst. Jag tror ändå att någon planta eller två får flytta upp till jokkmokksfjällen i sommar. Om de inte gillar de friska vindarna kanske midnattsolen gör att de gillar läget.
Venusskon eller Paphiopedilum ställer verkligen blygsamma krav på tillvaron. Den här som står i yngste sonens rum blommar trots att det är i källarvåningen och i ett fönster mot norr.
Inte nog med det, de blyinfattade glasen är i alldeles buckliga och i olika färger. Inte ett klart glas i sikte. Ändå blommar den lite när som helst under året.
Måste nog ändra mina skötselråd. Jag brukar skriva att den vill stå ljust men skyddat från sol och att ett ljust norrfönster går bra. Pyttsan, det här är ett norrfönster men det där med ljust stämmer inte.
Det finns en förklaring till att det blir fler och fler paffar i mina fönster. Nu är de till och med fler än brudorkidéerna som hör till de lättaste man kan ha på fönsterbrädan.
 För en massa år sedan brukade jag träffa en gäng för att sticka och snacka. Det var vi som pluggade eller jobbade på Department of Ecology and Evolution på SUNY at Stony Brook. En i gänget bjöd på en supergod cheese cake och jag skrev ner receptet. Här kommer det i original så kan var och en fritt översätta cup och pound.
Cheese Cake
Mix:
1 c. zweibach crumbs (Digestive)
¼ c. melted butter
¼ c. sugar
¼ tsp cinnamon
¼ c. nutmeg
Pat over bottom of a 9€ spring pan and up about 1€ on the sides. Chill. Set the oven at 325 degrees F (165 degrees C)
Separate:
4 eggs
Beat the whites until stiff with
¼ c. sugar
Set aside. Without washing the beater beat the yolks until thick.
Add:
1 c. sour cream (gräddfil)
1 tsp vanilla
Beat in:
¾ c. sugar
2 tsp flour
¼ tsp salt
Stir in bit by bit:
1 pound of cream cheese
Beat until smooth. Fold in the egg whites into the pan. Bake until firm to the touch, about 1 hour. Cool, then chill in the refrigerator.
Tydligen luktar den gott också, i alla fall om man får tro Arctic Star.
 Så här ser det ut när jag lyfter blicken från tangentbordet och tittar ut genom fönstret. Trädgården sussar så sött under det tjocka snötäcket. Så snart snön smälter i slutet av maj sätter vårlökarna igång och buskpionen grönskar.
Sedan drar det igång i turbotempo. Midnattsol och varma dagar gör susen, och rätt vad det är kommer Lappland ikapp.
Just det och mycket annat som gör lappländska trädgårdar så speciella har jag skrivit om på:
Gardening Gone Wild
Kul att få sätta Lappland på trädgårdskartan – igen! Sist var det i RHS tidning The Garden, nu är det på en amerikansk sajt.
I det senaste numret av The Garden ( Jan 2011) har jag med en artikel om en lappländsk trädgård. Tidningen ger ut av Royal Horticultural Society i England.
Kul att få göra pr för vår nordliga landsända också utomlands. Men då är ju Bo Önells trädgård i Skarvsjöby magnifik. Han bytte ut potatisen mot perenner. Det forna potatislandet är fyllt med massor av blommande växter, den ena läckrare än den andra.
Det var Bo Önell som förärades “Guldärtan” för ett par år sedan för att ha tagit hand om en åttio år gammal teros som han förvarar inomhus varje vinter. Terosen är inte härdig ute, inte ens i landets sydliga delar.
Under täcket av pudersnö vilar odlingarna. Vem kan ana att det under snön döljer sig sex stycken pallkragar fyllda med jord. Till vänster sticker Lailahäggen upp som jag planterade förra våren.
 Saknar sommaren goda sallader. Frön och etiketter ligger redan i en låda och väntar, men det dröjer ett halvår innan det blir barmark.
 Det finns två sorters människor – kattmänniskor och hundmänniskor. Och att jag hör till den första kategorin är väl ingen överraskning, som författare till två kattböcker. Jag gör mitt bästa för att försöka vara liiite hundmänniska i alla fall. Titta bara på pepparkaksbaket.
Jag bakade en massa katter som visserligen ser mer ut som perser än som birmor. För husfridens skull blev det också en del hundar bakade, men de var svårare att få över på formen så de fortfarande såg ut som riktiga hundar. Några såg mer ut som grisar, andra som illrar.
Hoppas alla hundmänniskor i min närhet inte har något emot att jag bakade golden retriever och inte laikor. Funderade ett tag på att böja upp svansarna så de skulle se ut som riktiga spetssvansar, men nån d-a måtta får det vara.
Undrar förresten om det finns spetsformar? Tipsa mig om det finns! Och finns det birmaformar skulle jag bli helt salig.
 Ute yr snön och första advent närmar sig. I stället för att gå ut och skotta snö sitter jag och går igenom bilder, och drömmer mig tillbaka till sommaren.
- I somras tog odlingarna fart och vad hör bättre ihop än Pimm’s och trädgård, i alla fall om man hämtar sin inspiration från Chelsea Flower Show. Maj är avlägset men känns mycket närmare om jag delar med mig av ett sommarrecept.
Pimm’s på Vuojat-vis
–1 dl Pimm’s No 1
-Lägg i bitar av olika frukter och bär. Färska jordgubbar är godast men apelsiner, äpple, kivi eller gurkstavar blir också bra.
-Fyll upp glaset med sockerdricka eller ginger ale.
-Dekorera med kvist från trädgårdslandet, pepparmynta och/eller citronmeliss.
-Sist men inte minst, toppa med några solmogna hjortron direkt från myren.
Vid Medelhavet känns vintern fruktig, och fuktig, och naturen är klädd i mättade färger. I träden hänger oliver och citrusfrukter. Blomning är det lite si och så med.
När man älskar pelargoner är just begreppet medelhavsklimat något extra. Nästan lite magiskt. Det är det där klimatet man eftersträvar för att få sina skyddslingar att må extra gott, framför allt på vintern. Somrarna ska vara heta och torra medan vintrarna har en temperatur på 10-15 grader. Här nere vilar inte pelargoner och andra “orangeriväxter”. Det är något vi tvingar dem till av praktiska skäl.
Dagarna i Nice bjöd på regn och mycket av den varan. Till och med häftiga åskoväder som dånade mellan bergen. Kontrasten mellan alla vintergröna växter och träd och buskar i höstskrud känns annorlunda. Ett dignande olivträd i samma gränd som en lövtäckt trappa.
Vistelsen hade varit fulländad om inte Norwegian klantat till det rejält. Vi kom hem ett dygn för sent, och med i det närmaste obefintlig information om det skulle gå ett plan och när i så fall. När vi ringde Norwegian erbjöd de sig att tipsa om hotellrum för (bara) tusen kronor natten och att utan kostnad boka om oss till ett plan två dagar senare…
  
|
|