Nu har det varit ett andra möte. Midnattssolens trädgård börjar ta form, i alla fall på papper. Den kommer att ligga i anslutning till Fjällträdgården i Jokkmokk, ett stenkast från Ajtte – Svenskt fjäll- och samemuseum. Fjällträdgården finns redan men kommer nu att lyftas fram ytterligare och bli ännu mer värd en omväg.
I anslutning till trädgården kommer det att anläggas en “designträdgård”, signerad Ulf Nordfjell, med inspiration från den jokkmokkska naturen och kulturen. Det kommer också att byggas en restaurang som ska servera det godaste som Jokkmokk kan erbjuda. En köksträdgård i anslutning till restaurangen kommer att ta fram råvaror till köket. Mer närodlat än så kan det inte bli. Och godare. Särskilt i kombination med vilt och fisk och andra råvaror från trakten. Lars Krantz som ligger bakom Wij trädgårdar i Ockelbo står för design av köksträdgården.
 
Livgivande vatten porlar rakt igenom Fjällträdgården. En tuvbräcka på “kalfjället” trotsade hösten och bjöd på en extra blomning.
Kalfjället har flyttat ner till fjällträdgården. Betydligt enklare så än att flytta alla besökare till kalfjället. Det här är bara en första början. Mer kommer.
I våras var det ett första möte. Landskapsarkitekt Ulf Nordfjell och trädgårdsmästaren Lars Krantz, Wij trädgårdar, tillsammans med fjällträdgårdsmästaren Ingrid Hellberg. Bilden är från i maj, brunmånaden i Jokkmokk.
“Susanna Rosén har en trädgård där hon föddes, en där hon växte upp och en där hon bor. På så vis har hon alltid en egen trädgård nära tillhands när hon åker runt och fotograferar trädgårdar i Norrbotten, Västerbotten och Gästrikland.”
Precis så sammanfattar Moniqa Swälas, Gefle Dagblad, mitt odlande. Så rätt och så träffsäkert. På det här sättet kan jag testa växter i zon 2, zon 4 och ovan odlingsgränsen. Alla tre trädgårdarna har också olika jordar.
Förra veckan besökte hon mig i Vittersjö och min naturtomt. Så här blev artikeln:
Författarens tre trädgårdar
Just nu går jag en kurs på Stockholms universitet som heter Öknar. Lite smalt kan man tycka men det är något speciellt med växter och djur som är specialanpassade till den extrema natur de lever i. Just så är det i öknar.
De här bilderna är allt annat än nya utan trettio år gamla. Men de är från öknen i Lake Frome-området i södra Australien. Sanden ser ut som kanel och växterna silvergröna. Än idag gillar jag den färgkombinationen. Mitt hus är kanelfärgat och trädgårdsmöblerna på balkongen ökengröna.
Efter en hastigt regn förvandlades sanddynerna till rena parklandskapet. När jag var där blommade hela hav av solgul Senecio. Här och där kan man se några “Poached Egg Daisies”, Polycalymma. De ser ur som vita eterneller med en gul knapp i mitten, som stekta ägg alltså.
Onekligen en säregen syn med en regnbåge i öknen. I förgrunden en blommande Acasia med gula doftande blommor.
Häftigast av alla ökenväxter i centrala Australien är nog “Sturt’s Desert Pea”, Swainsona formosa. Svenska namnet är flamingonäbb.
På gammal sjöbotten i fossila sjöar blommade små buskar av Minuria.
I höst blir det en ny ökentur men den gången till amerikanska öknen. Dags att plåta nytt, eller hur?
Älskar god mat men har inte riktigt vågat att närma mig den, i alla fall inte med kameran. Så nu var det dags att göra något åt det. I helgen var jag på en tvådagars workshop på Fotografiska som hölls av Matilda Lindeblad. Vilken bra handledning och vilket skönt gäng som gick kursen. Vi hade också hjälp av två kockar som gjorde som vi sa, som att strö socker över en grapefrukt. Här är den bilden från dag ett när jag skulle ta en vinkel som jag kände mig bekväm med.
Andra dagen var det dags att utmana sig mer. Då valde jag en liggande bild rakt uppifrån med fyrkantiga och runda former, lagar på lager. Om första dagens bild bjöd på rörelse fick den här bilden bli desto renare och stillsammare.
Tänk vad lite solljus kan göra med humöret. Rena rama vitamininjektionen! Den här vintern har slagit rekord i gråhet. Det har inte ens varit så där lagom gråmulet utan det har legat en tung, mörkgrå filt över landskapet. Men nu i veckan trängde solen fram genom en glugg i molntäcket. Rusade genast ut på gårdsplanen med kameran i högsta hugg. Först lystes Jervas upp och såg nästan självlysande mot de mörka omgivningarna.
Sedan blev himlen overkligt blå om än för ett ögonblick. Var helt enkelt tvungen att dokumentera en blå färg som jag inte sett på länge. Bakom getstallet syns Jervas från en annan vinkel.
Än är det en bit kvar till odlingssäsongen men solen gjorde att det ändå känns hyfsat nära. Humlens vissna lianer blir dekorativa mot fasaden.
 
Vem kan ana att det under snötäcket finns en köksträdgård med pallkragar. Bara rabarbern tittar upp, och Lailahäggen i bortre hörnet.
Nu börjar den där härliga tiden när man kan njuta av tulpaner i vas. Ensamma eller i sällskap med andra snittblommor eller växter från trädgården. Det är lyxigt att bli inbjuden till inspirerande pressvisningar så jag får tips på hur man skapar ännu vackrare buketter. Den här gången var det Blomsterfrämjandets årliga tulpanpressvisning. I år hade buketterna satts samman av Gunnar Kaj, den blomsterkreatör som i många år har skapat alla vackra dekorationer vid Nobelfestligheterna.
Att få fram tulpaner tar sin tid. Det hela börjar med en till synes torr liten lök. Inne i löken ligger såväl blad- som blomanlag paketerade och bara väntar på att få sträcka sig mot ljuset och blomma.
 
Ett generöst fång med rosalila tulpaner med matchande vaxblomma. Eller en skål med vita tulpaner tillsammans med smått och gott från trädgården, allt från torra kvistar till vintergröna.
 
Flammande orange tulpaner med torra fjolårskvistar av citronmeliss. Bara att gå ut och plocka i trädgården!
 
Många mindre vaser med några få tulpaner i samma eller en jättefång med tulpaner tillsammans med dekorativa blad. Vackert att använda vinglas. Foten gör att tulpanerna kommer upp en bit från bordet. Snyggt också att låta löken sitta kvar! Hoppas blomsterhandeln börjar sälja tulpaner på lök.
Mer inspiration om hur man kan använda tulpaner men också om alla de sorter som finns att välja bland finns i Stora tulpanboken. Den finns i bokhandeln, hos nätbokhandlare eller så kan du köpa den direkt från mig. Det är bara att skicka ett mail.
Ibland tillbringar jag alldeles för mycket tid vid skrivbordet, för det ingår i mitt jobb liksom. Då måste jag bara ut och iväg för att boosta blommor och doften av jord. Visst kan jag nöja mig med att gå ut i trädgården men att åka till min “nästangranne” Slottsträdgården Ulriksdal är mycket, mycket trevligare. Och kravlöst. Där kan jag bara titta och känna dofter och ta en och annan bild. Här är några bilder från mitt senaste besök.
 
Julgrupper får gärna vara mossiga för mig. Jag gillar när man använder sig av våra ädlaste kulturväxter och blandar dem med naturens material. Det är ju bara att gå ut och rycka lite i gräsmattan, om snön inte är för djup, så har man mossa så det räcker för hela grannskapet.
 
Amaryllisar blir ljuvliga som snittblommor i stora vaser. Sött att blanda med skira vaxblommor. En snittamaryllis har ju lika långt vasliv som om den fortfarande satt kvar på löken. En hög vas funkar bra som stöd för rangliga tazetter på lök.
 
Egentligen gillar jag hyacinter bäst innan de slår ut. Det är något knoppigt uppfriskande och livgivande med en lök på väg. Sedan får hyacinten gärna vara aningen gles och ursprunglig.
Nu har de flesta äpplen trillat men så här såg gräsmattan ut när det var som mest. Helt omöjligt att ta hand om allt. För att kunna dela med mig av överflödet brukar jag lägga ut en blänkare på Fruktförmedlingen på Facebook. Så också i år. Många kom och plockade mängder men trots det syntes det knappt.
Det är härligt att kunna glädja så många med mos, must, äppelkakor och äpplen att äta. Allt detta från fyra Åkerö som planterades runt 1940. En som var här kom tillbaka och lämnade en bag in box med nypressade Åkeröäpplen. Så gott, så gott. Och så uppskattat.
 
Som på en given signal trillade alla äpplen, sedan löven. Först när alla hade varit och plockat vad de ville ha var det dags att städa inför vintern. Alla äpplen krattades eller snarare skottades in under buskar och i trädgårdens lurvigare delar, samma sak med löven. Brukar också kratta in löv i rabatterna som ett skyddande täcke. Visst kan det se skräpigt ut på våren men löven förmultnas snabbt.
 
Nu kan de vilda gästerna glädjas åt de äpplen som finns kvar. Rådjuren som brukar sova utanför köksfönstret verkar faktiskt lite less på frukt. Jag förstår dem. Desto gladare blir koltrastar och andra fruktätande fåglar. När snön täcker fallfrukten i vinter kan de kalasa på den frukt som fortfarande sitter kvar i träden.
Efter julstjärneuställningen fick jag några förmiddagstimmar att strosa runt i Warszawa. Det var lugnt och stilla och staden hade inte riktigt vaknat. Det är bara att konstatera att man i Polen gillar rött. Härligt med alla knallröda pelargoner en brittsommardag i oktober.
Stillsamt vackert med björkar i krukor utanför ett hus i gamla stan.
 
Praktfulla hängpelargoner prydde Warszawas gator. Det måste vara något med polacker och rött, gärna i kombination med grått.
Nåja, konstgjorda blommor men ändå…
Röda pelargoner utanför alla fönster.
 
Stora krukor i långa rader med krysantemum, varannan brunröd, utefter Nowy Swiat. Blomsterstånd på gatan säljer papegojtulpaner redan i början av oktober.
Warszawa är en förvånansvärt grön stad. Också bakgårdarna är gröna med mer träd invid bostadshusen än vi har i Sverige. Här är små träd på tillväxt.
Varje år anordnas en utställning där inbjudna florister får skapa med julstjärnor. I år var det Warszawas tur att visa upp sig. Kul också att få besöka Polens huvudstad. Om inte SAS ställt in ett par av sina plan den dagen hade vi hunnit se mer av Warszawa, framför allt mer julstjärnor. Men vi kom dit. Det är viktigast. Här är några bilder från utställningen.
Vackrast var en ram med spända trådar där man satt fast små provrörsvaser med en skön blandning av små julstjärnor tillsammans med rosor och fruktiga kvistar.
Det fanns också klassiskt julröda arrangemang med julstjärnor, julkulor och röda nejlikor.
 
Till vänster en närbild av en bordslöpare i fruktiga färger, till höger en “julgran” klädd med olika snittblommor tillsammans med julstjärnor. De stora glaspärlorna som hänger i trådar påminner om droppande is som sakta smälter från granen.
|
|