Tänk att en sån liten krabat kan vara så stursk. Sorkar och möss springer och gömmer sig men inte fjällämmeln. Den gör precis tvärtom. Den gallskriker hotfullt så du kan knappast missa den. I stället för att gömma sig i första bästa hål går den till attack, och hugger i stöveln, i kameran eller vad den får tag i. Snacka om dådkraft – eller kanske bristande självinsikt…
I år verkar det vara något av ett lämmelår. De finns inte bara på hög höjd, på fjället, utan också lite längre ner. Jag blir alltid lika glad när jag stöter på dem, för det är glest mellan gångerna.
Leave a Reply