Frasiga tulpaner

Nu börjar den där härliga tiden när man kan njuta av tulpaner i vas. Ensamma eller i sällskap med andra snittblommor eller växter från trädgården. Det är lyxigt att bli inbjuden till inspirerande pressvisningar så jag får tips på hur man skapar ännu vackrare buketter. Den här gången var det Blomsterfrämjandets årliga tulpanpressvisning. I år hade buketterna satts samman av Gunnar Kaj, den blomsterkreatör som i många år har skapat alla vackra dekorationer vid Nobelfestligheterna.

Att få fram tulpaner tar sin tid. Det hela börjar med en till synes torr liten lök. Inne i löken ligger såväl blad- som blomanlag paketerade och bara väntar på att få sträcka sig mot ljuset och blomma.

Ett generöst fång med rosalila tulpaner med matchande vaxblomma. Eller en skål med vita tulpaner tillsammans med smått och gott från trädgården, allt från torra kvistar till vintergröna.

Flammande orange tulpaner med torra fjolårskvistar av citronmeliss. Bara att gå ut och plocka i trädgården!

Många mindre vaser med några få tulpaner i samma eller en jättefång med tulpaner tillsammans med dekorativa blad. Vackert att använda vinglas. Foten gör att tulpanerna kommer upp en bit från bordet. Snyggt också att låta löken sitta kvar! Hoppas blomsterhandeln börjar sälja tulpaner på lök.

Mer inspiration om hur man kan använda tulpaner men också om alla de sorter som finns att välja bland finns i Stora tulpanboken. Den finns i bokhandeln, hos nätbokhandlare eller så kan du köpa den direkt från mig. Det är bara att skicka ett mail.

Mossig jul

Ibland tillbringar jag alldeles för mycket tid vid skrivbordet, för det ingår i mitt jobb liksom. Då måste jag bara ut och iväg för att boosta blommor och doften av jord. Visst kan jag nöja mig med att gå ut i trädgården men att åka till min “nästangranne” Slottsträdgården Ulriksdal är mycket, mycket trevligare. Och kravlöst. Där kan jag bara titta och känna dofter och ta en och annan bild. Här är några bilder från mitt senaste besök.

Julgrupper får gärna vara mossiga för mig. Jag gillar när man använder sig av våra ädlaste kulturväxter och blandar dem med naturens material. Det är ju bara att gå ut och rycka lite i gräsmattan, om snön inte är för djup, så har man mossa så det räcker för hela grannskapet.

Amaryllisar blir ljuvliga som snittblommor i stora vaser. Sött att blanda med skira vaxblommor. En snittamaryllis har ju lika långt vasliv som om den fortfarande satt kvar på löken.  En hög vas funkar bra som stöd för rangliga tazetter på lök.

Egentligen gillar jag hyacinter bäst innan de slår ut. Det är något knoppigt uppfriskande och livgivande med en lök på väg. Sedan får hyacinten gärna vara aningen gles och ursprunglig.

Härligt överflöd

Nu har de flesta äpplen trillat men så här såg gräsmattan ut när det var som mest. Helt omöjligt att ta hand om allt. För att kunna dela med mig av överflödet brukar jag lägga ut en blänkare på Fruktförmedlingen på Facebook. Så också i år. Många kom och plockade mängder men trots det syntes det knappt.

Det är härligt att kunna glädja så många med mos, must, äppelkakor och äpplen att äta. Allt detta från fyra Åkerö som planterades runt 1940. En som var här kom tillbaka och lämnade en bag in box med nypressade Åkeröäpplen. Så gott, så gott. Och så uppskattat.

Som på en given signal trillade alla äpplen, sedan löven. Först när alla hade varit och plockat vad de ville ha var det dags att städa inför vintern. Alla äpplen krattades eller snarare skottades in under buskar och i trädgårdens lurvigare delar, samma sak med löven. Brukar också kratta in löv i rabatterna som ett skyddande täcke. Visst kan det se skräpigt ut på våren men löven förmultnas snabbt.

Nu kan de vilda gästerna glädjas åt de äpplen som finns kvar. Rådjuren som brukar sova utanför köksfönstret verkar faktiskt lite less på frukt. Jag förstår dem. Desto gladare blir koltrastar och andra fruktätande fåglar. När snön täcker fallfrukten i vinter kan de kalasa på den frukt som fortfarande sitter kvar i träden.

Ett rött Warszawa

Efter julstjärneuställningen fick jag några förmiddagstimmar att strosa runt i Warszawa. Det var lugnt och stilla och staden hade inte riktigt vaknat. Det är bara att konstatera att man i Polen gillar rött. Härligt med alla knallröda pelargoner en brittsommardag i oktober.

Stillsamt vackert med björkar i krukor utanför ett hus i gamla stan.

Praktfulla hängpelargoner prydde Warszawas gator. Det måste vara något med polacker och rött, gärna i kombination med grått.

Nåja, konstgjorda blommor men ändå…

Röda pelargoner utanför alla fönster.

Stora krukor i långa rader med krysantemum, varannan brunröd, utefter Nowy Swiat. Blomsterstånd på gatan säljer papegojtulpaner redan i början av oktober.

Warszawa är en förvånansvärt grön stad. Också bakgårdarna är gröna med mer träd invid bostadshusen än vi har i Sverige. Här är små träd på tillväxt.

Julstjärnor i Warszawa

Varje år anordnas en utställning där inbjudna florister får skapa med julstjärnor. I år var det Warszawas tur att visa upp sig. Kul också att få besöka Polens huvudstad. Om inte SAS ställt in ett par av sina plan den dagen hade vi hunnit se mer av Warszawa, framför  allt mer julstjärnor. Men vi kom dit. Det är viktigast. Här är några bilder från utställningen.

Vackrast var en ram med spända trådar där man satt fast små provrörsvaser med en skön blandning av små julstjärnor tillsammans med rosor och fruktiga kvistar.

Det fanns också klassiskt julröda arrangemang med julstjärnor, julkulor och röda nejlikor.

Till vänster en närbild av en bordslöpare i fruktiga färger, till höger en “julgran” klädd med olika snittblommor tillsammans med julstjärnor. De stora glaspärlorna som hänger i trådar påminner om droppande is som sakta smälter från granen.

 

Det ska va lustfyllt att laga mat

Jag är bortskämd med goda råvaror. Grönsakerna vi äter är odlade utanför köksfönstret, bären finns på omkringliggande myrar och fisken är fångad utanför udden. Inget smakar så gott som det som vuxit vid Polcirkeln.

Att återvända till Sollentuna och vara hänvisad till det som stormarknaderna erbjuder i matväg är alltid lika deppigt. Visst, vi skördar och fryser in men mycket måste ändå handlas på plats. Om jag inte gör en lista på vad vi ska handla är risken stor för att jag kommer hem tomhänt.

För att laga god mat behövs lust och inspiration. Det är precis det som finns vid Medelhavet. Varje gång jag åker till Nice blir jag som ett litet barn i en godisbutik. Älskar att besöka fiskbutiken, köttbutiken, ostbutiken och pastabutiken för att inte tala om marknaderna med nyskördade grönsaker och nyfångad fisk.

Så långt ifrån alla svenska matkedjor. I Sverige finns inget utrymme för lokal variation. Allt är samma vare sig man handlar mat eller kläder. Det är samma kedjor och samma utbud från Norrbotten i norr ner till Skåne i söder – om man inte odlar själv, fångar sin egen fisk eller jagar vilt.

 

 

 

Nu finns Amaryllisboken i tryck

Amaryllisboken kommer att finnas i handeln runt den 25 september. Det är alltid lika häftigt att hålla det där allra första exemplaret i sin hand. För att få den extra snabbt åkte jag in till förlaget på Riddarholmen och hämtade i receptionen. Det var tryckande högsommarvärme den dagen men det dröjer inte alls länge innan det är dags att börja driva de allra första lökarna. Här kan du tjuvkika på några uppslag.

För att få extra många inspirerande bilder besökte jag några av Sveriges vackraste vintermiljöer. Amaryllissäsongen började på Rosendals årliga höstmarknad. Andra ställen jag besökte var bland annat Lövstabruk, Slottsträdgården Ulriksdal och Prins Eugens Waldemarsudde. Flera kända profiler ger sina bästa tips på hur man lyckas med amaryllislökar och hur man bäst arrangerar dem i kruka och vas.

Det var extra kul att hinna få med bilder från hundraårsfirande Chelsea Flower Show i London innan boken åkte iväg till tryckeriet.

Mer från Chelsea

Det som fick mitt hjärta att ticka igång lite extra var australiensarna med deras Billabong som vann Best in Show 2013. De hade använts sig av “natives”, det vill säga inhemska växter från bushen, även om de var odlade i England på grund av karantänsbestämmelser.

I bakgrunden hördes kväkande lövgrodor. Ljuv musik i mina öron. Designern Phillip Johnson visade sig komma från Melbourne och vi stod länge och pratade “natives” och grodkväk i Melbournetrakten. Där fanns kängurutassar, grevillea, trädormbunkar och “grass tree” men också den klassiska eternellen i pastellrosa.

En annan idéträdgård som stod ut bestod av formklippta kuber i olika nyanser av grönt med vilda planteringar av hundkex och gräs i mellanrummen. Snacka om kontrast mellan stramt och yvigt, tuktat och vilt.

Och så amaryllisar så klart. Även om amaryllissäsongen är över så hade den nederländska lökfirman W. S. Warmenhoven dekorerat taket över sina allium med amaryllisar som hängde upp och ner, och liksom tittade ner på åskådarna. Så läckert!

En amaryllissort visade sig vara 100 år gammal precis som Chelsea Flower Show.

 

Guldregn på Chelsea

Chelsea Flower Show kan antingen vara stekande hett eller kallt och rått. I år det senare. Det var inte många plusgrader och regnet hängde i luften men enstaka skurar som kylde av publiken rejält. Som tur är finns det stora tält att gå in i.

I år var Chelsea Flower Show ett måste av två anledningar. Utställningen firade 100 år, dessutom var västerbottningen Ulf Nordfjell där och satte norra Sverige på världskartan. Även denna gång fick han en guldmedalj för sin designträdgård.

Resultatet var en nordfjellskt elegant trädgård med rena linjer och svala färger, som på vissa ställen bröts av med den lite ystra orange liljan ‘Orange Marmalade’.

Amaryllisbok på gång

Nu har Norstedts höstkatalog kommit och min nästa bok Amaryllis – älskad vinterblomma finns med i den. Nu lägger jag sista handen vid boken och det är faktiskt när den presenteras i katalogen som det känns är det är på riktigt.

I vintras, ända fram till påsk, hade jag en intensiv period när alla sorter skulle fotograferas. Det blev drygt 100 sorter som porträtterades. Jag bevakade dem som spädbarn så att jag inte skulle missa någon blomma. Det gäller ju att ta bilden när amaryllisen är som vackrast.