Vid Medelhavet känns vintern fruktig, och fuktig, och naturen är klädd i mättade färger. I träden hänger oliver och citrusfrukter. Blomning är det lite si och så med.
När man älskar pelargoner är just begreppet medelhavsklimat något extra. Nästan lite magiskt. Det är det där klimatet man eftersträvar för att få sina skyddslingar att må extra gott, framför allt på vintern. Somrarna ska vara heta och torra medan vintrarna har en temperatur på 10-15 grader. Här nere vilar inte pelargoner och andra “orangeriväxter”. Det är något vi tvingar dem till av praktiska skäl.
Dagarna i Nice bjöd på regn och mycket av den varan. Till och med häftiga åskoväder som dånade mellan bergen. Kontrasten mellan alla vintergröna växter och träd och buskar i höstskrud känns annorlunda. Ett dignande olivträd i samma gränd som en lövtäckt trappa.
Vistelsen hade varit fulländad om inte Norwegian klantat till det rejält. Vi kom hem ett dygn för sent, och med i det närmaste obefintlig information om det skulle gå ett plan och när i så fall. När vi ringde Norwegian erbjöd de sig att tipsa om hotellrum för (bara) tusen kronor natten och att utan kostnad boka om oss till ett plan två dagar senare…
Den där trappan… love it:-)
Och skruttig kaktus framför gamla vackra hus och dyra, nya båtar… rent genialisk! Kram H.